Månadsbilden 2009 - Oktober

Vårens grödor har redan börjat växa upp, betorna står kvar i jorden och trädklungan har fått höstfärger, ingen större förändring annat än att här smeker morgonsolen över landskapet och färgar det lite vackert rosarött. Med bara två månadsbilder kvar att ta detta året så spänner jag ut bröstet lite och sträcker på mig, stolt över att jag lyckats hålla ut vid samma motiv så länge. Jag hoppas att ni som fortfarande är med i Månadsbilden 2009 också är stolta över er själv och fortfarande tycker att det är roligt...

Som vanligt så sparade jag mina egna favoritbilder till sist, nu blir det inte fler bilder från Kyrkö Mosse från den här årstiden. Förmodligen kommer jag att åka dit igen eftersom jag redan har börjat fundera över hur det ser ut där när ett snötäcke har lagt sig tillrätta över bilarna. Det är något speciellt med att återvända till en plats och att återupptäcka den, att ta bilder som skiljer sig från förra gången men som ändå har det som gör att det är "mina" bilder, "Camillabilder".

Imorgon är det dags för Månadsbilden igen, undrar var tiden tar vägen egentligen...

Egentligen är det en hemskt sorglig syn att se hur naturen försöker svälja undan det som människan har lämnat efter sig MEN samtidigt är det spännande och så oerhört vackert att gå omkring bland dessa rostiga bilvrak mitt ute i skogen. Det är ett stilla lugn och en tystnad över platsen som ibland bryts då en lastbil dånar förbi ute på vägen och det är nästan tur det för annars hade det varit för spooky för mig. Vill ni se fler bilder från Kyrkö Mosse kan ni kolla i arkivet under augusti 2008 eller titta in imorgon igen för då kommer det mer...

Så kom vi äntligen tillbaks till Kyrkö Mosse igen, sist Elliot och jag var där var i augusti 2008, idag hade vi med oss Elliots flickvän Louise också. Tidigt imorse packades bilen full med gummistövlar, kängor, mat, kex, godis, dricka och kameror och sedan bar det iväg mot Ryd. En del saker såg likadana ut medan annat var förändrat, väder och vind stod för en del förändringar men en hel del var sönderslaget och förstört också, tråkigt att en del människor inte kan låta bli att förstöra. Nu väntar massor av bilder på att redigeras, imorgon får ni se mer...

Allt är stilla, trädgården lägger sig till vila, de sista löven singlar ner till marken och jag vågar knappast andas av rädsla för att spräcka tystnaden...

Jag cyklade ut i grådiset och duggregnet igår, hann ett par kilometer (där jag stannade lite här och där för att fotografera) innan himlen öppnade sig. Tur att jag hade regnskyddet till kameraväskan med mig annars hade det gått illa...

Så här stod jag även i somras, på trädecket under lönnen, då var det varmt och silkeslent under fötterna och inte som idag kallt, halt och lite slemmigt...

Det finns hopp, även under de mörkaste dagarna finns det något som lyser upp...

Jag ger mig själv lite färgterapi genom att fotografera rosor, ute är det grått, grått, grått...

Oj, vad fort tiden rusar iväg! Nyss gick vi runt i foppatofflor i trädgården och nu är det raggsockor och skor som gäller om man inte ska förfrysa sina tår...

Det är första gången som vårt lilla träd har fått behålla sina löv ända fram till hösten, alla andra år har löven trillat av redan på sommaren. I våras tänkte jag kasta det men ångrade mig och tänkte att det skulle få en chans till, vilken tur...

Jag tog en liten cykeltur under förmiddagen för att testa mitt nya objektiv till Nikon D300, ett Sigma 18-50 mm/2,8. Tidigare hade jag bara ett 50 mm/1,8 till Nikon D300 och det kände jag mig inte helt bekväm med att använda i alla situationer, får väl se om det blir mer Nikonbilder framöver eller om jag fortsätter med Canon 40D av gammal vana...

En bild från igår när vi stannade till vid en antikaffär, det blev inget inköp men däremot en härlig skuggbild...

Imorse läste jag om ett naturreservat som ligger utanför Billinge och som till största delen består av lövskog, perfekt tänkte jag eftersom det i Billinge även finns en antikaffär och en loppisaffär. Jag lockade maken till att slå två flugor i en smäll, både skogspromenad och antik/loppis-besök men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Vi körde runt på små grusvägar och letade efter det där naturreservatet men det gick inte att finna någonstans, visst såg vi skogen men om det var naturreservatet eller inte har vi ingen aning om. Till sist tröttnade vi på att leta och stannade till längs med vägen och gick in en runda i skogen, vi kom inte så långt in eftersom det inte fanns någon stig att följa och det var alldeles för uppväxt för att kunna fortsätta. Får ändå säga att det var en lyckad utflykt även om det inte blev som jag hade tänkt från början...