Jag har glömt hur det var förut, innan jag lärde mig att se omvärlden i bilder (eller bilder i omvärlden), innan jag lärde mig att SE det vackra i det fula. Förmodligen var jag mycket lättare att promenera med förut, nu ser jag så mycket saker som jag vill fotografera, ser så mycket som är vackert som andra tycker är fult. Jag ser färger, mönster och skuggor och jag letar ljus, rätt ljus...
6 kommentarer:
Visst är det fascinerande hur man tittar på saker på ett annat sätt nu. Kan kanske bli frustrerande för familjen när man ideligen stannar för att fota nåt. Men dom lär sig nog leva med det. :)
vilket tankefullt inlägg.... ja hur dokumenterade jag (du, vi, ni) världen innan vi hamnade i fototokvärlden? Härligt är det iaf att fotografera och dokumentera vardagen runt omkring sig.
Jag förstår precis vad du menar! Jag ser bilder överallt, ser också det vackra i det fula... och letar ljus:)Du fångar det dessutom väldigt bra! Du är duktig på det.
Kram
Å ja, som jeg forstår. Jeg har alltid hatt en visuell tilnærming til tilværelsen! Håper du forstår norsk!
Hilsen Tove
Ja du Camilla... Det där låter som om det vore jag som skrivit. För mina barn säger just det där... Mamma jag kan inte gå med dig för du ska bara ta kort hela tiden!! Och det är verkligen så där. Man ser allt och mycket mycket mer än förut när man inte var superaktiv med kameran men det är just det här som är så himla fantastiskt med fotografering. Ha en fortsatt bra dag. MVH Susanne
Amen jag förstår precis vad du menar. I en kurs jag gick fick vi t.o.m. i uppdrag att fotografera det "fula" efter att ha sett Lars Tunbjörks utställning "Vinter". Här är lite bilder...
http://livinglikelinda.blogg.se/2008/april/litter-or-glitter.html
Skicka en kommentar