Övning som i övningskörning!!!
Lite smått nervöst var det allt att sitta sidan om och ändå ha fullt ansvar för hur bilen for fram, for fram är kanske lite överdrivet, det var ju trots allt första gången. Elliot var helnöjd, han klarade av att starta bilen, lägga in ettans växel och glida framåt utan att få motorstopp, sedan petade han in tvåans växel och körde sakta framåt. "Jag kör bil" skrek han och asgarvade, en och en halv timme senare var vi båda två ganska utmattade av anspänningen...
5 kommentarer:
Det kan jag verkligen förstå....att du var slut alltså. Minns hur det var när sönerna började med sin bilkörning. Själv har jag tillbringat stora delar av dagen på hundutställning i ett ihållande regn. Inte konstigt att det just nu känns som om jag sprunget ett maraton. Ha en skön söndagkväll/Lis
Visst är det en pärs. När man äntligen kommer hem och andas ut känner man att man suttit på helspänn under en längre tid. Men hur det nu går till så får dom till slut sitt efterlängtade körkort. Man känner sig nästan lika stolt som dom. Man minns ju själv hur kul det var. :)
Ha det gott
Förstår om ni var helt slut efter det! Men nu när första körningen är gjord kommer det gå av bara farten. :) Här har vi haft kalas idag, så jag är rätt slut jag med! Ha en skön vecka!
Kram Karin
Vad roligt att din son vill lära sig köra bil. Mina söner har inte körkort men jag hoppas de en dag fattar att det hade varit bra att kunna köra bil.
Kram Hedvig
Ja, min son har inte visat något intresse för bilkörning ännu. Det är bara datorn som gäller...
Skicka en kommentar