Minns ni hur det låter när man skriver på en skrivmaskin, hur det smattrar och hur det plingar när raden tar slut? Minns ni hur jobbigt det var när man skrev fel, hur man försökte trolla bort det felstavade ordet med tippex och sedan skriva det rätt?
Jag minns smattret, plinget, det kletiga tippexet och hur ilsken jag blev när bokstavsarmarna fastnade i varandra...
5 kommentarer:
Ja jag minns också... maskinskrivning hade jag någon gång i skolan:)Men jag vet när vi satt och skrattade åt Långben eller Muuse Pigg eller vem det var som åt majskolvar och det plingade till som när raden är slut...då tittade sonen oförstående på oss. Han hade nog aldrig testat att skriva på de två gamla som finns hemma hos oss. Så vi är nog den sista generationen kanske.
Jaa, jag minns hur frustrationen låg på lur när man hade karbonpapper emellan tre papper och i slutet skrev man ett litet pyttefel. Var det ett inte så viktigt dokument körde man med flaskan med det magiska vita, annars var det bara att dra ut alla papper ur maskinen och börja om. Visst är det så att inte allt var bättre förr. ;)
Ha det gott.
Hejsan. Inte förrän på tredje bilden såg jag att det var en gammal heders skrivmaskin. Ja, jag minns också maskinskrivningen i skolan. Tänk vad jag önskade att det skulle smattra på men jag lärde mig aldrig. Och som du skrev, alla bokstavsarmar blev till en klump. Ha det så bra/Lis, som är på jobbresa till huvudstaden den här gången.
*hehe* Det gör jag med - jag gillar verkligen det här med datorer och wordprogrammet - så mycket enklare det är. :)
Oh ja! Jag ville ju bli kontorist när jag gick i 3:an så att jag fick skriva på maskin varje dag!
Skicka en kommentar