Månadsbilden 2009 - September

Lite skillnad från sist, nu har bonden plöjt fältet och gjort det redo för vårskörden men betorna står fortfarande kvar i jorden och väntar på att tas upp. Jag brukar alltid ta min månadsbild i mitten av månaden på morgonen och just den här morgonen var det kompakt dimma men när jag närmade mig min plats så lättade det lite och träden skymtade fram där bakom. Ännu så länge har vi inte så mycket höstfärger men kanske nästa månad...

En av mina absoluta höstfavoriter är kastanjer, älskar färgen, formen och den silkeslena ytan, skalet är förstås lite stickigt men det blir bra på bild. När barnen var små bygde vi kossor, grisar, giraffer och en massa andra djur av kastanjerna och lekte zoo i flera timmar. När de blev lite äldre fick de trä upp dem på tråd till fina halsband, jag har fortfarande ett kastanjehalsband kvar och även om kastanjerna har torkat och tappat sin lyster så är det ett av mina finaste smycken...

I fem minuter var det uppehållsväder och solsken och då passade jag på att ta den här bilden.

En liten påminnelse till er som är med i månadsbilden, på onsdag är det dags igen...

Vi (mamma och jag) trotsade den jämngrå himlen och regnet som hängde i luften och gick en runda längs med ån, jag gick försiktigt ut på en ranglig brygga och fick till den här bilden, gillar hur bladen lyser upp i mörkret...

Estelle piffade till sig lite extra idag för vi ska ha gäster ikväll, förmodligen hinner hon byta kläder ett par gånger till innan gästerna kommer, jag passade iallafall på att ta lite bilder med outfit nummer ett...

Jag åkte ut till Linnebjer naturreservat för att se hur långt hösten har kommit, fortfarande är det mest gröna löv på träden så det dröjer nog ett par veckor till innan skogen sprakar av färg. Det blåser ganska mycket idag så jag hade lite svårt för att fånga ormbunksbladen på bild, de vajade än hit och än dit och när jag låg där och fibblade med skärpan insåg jag hur vackra ormbunkarna är även som oskarpa...

Ett experiment från i somras, lång slutartid för att skapa en rörelse i bilden och blixt för att frysa axen, det här måste jag testa fler gånger...

Vilken tur för mig att Elliot slutade tidigt idag, då fick jag en modell att öva porträttfotografering på. Jag vill verkligen bli bättre på att fotografera människor men eftersom jag övar alltför sällan så glömmer jag det jag lärt mig mellan varven, idag hade jag glömt att ljuset som kommer in från altandörrarna blir för starkt och gör att vissa partier i ansiktet blir lite utfrätta, typiskt! Det hade varit så lätt att sätta upp ett tunnt vitt papper på glasrutan och vips så hade ljuset blivit mjukare MEN man kan inte få allt. Jag är glad att jag har en sån underbar son (och två döttrar) och visst syns det i porträttet hur snäll han är...

Dagens datum och mitt favorittal...

Vi åkte till stranden i Lomma igårkväll för att titta på solnedgången, tyvärr kom det in lite moln så det blev ingen färgsprakande tillställning precis men det var fint ändå...

Tusentals eller förmodligen miljontals daggdroppar fängslade mig imorse och givetvis var jag tvungen att lägga mig på gräsmattan och fotografera, kan bara säga att det var värt att bli genomblöt. Tror att det är bäst att klicka på bilderna för att se dem förstorade, då ser ni det jag såg när jag låg och spanade genom kameran...

Skuggorna lockade ut mig imorse, innan frukost och första koppen kaffe, ingen dålig start på dagen...

Nu blir det Skånebilder för hela slanten igen, ni anar inte vilken känsla det var när tåget närmade sig Lund och slätten bredde ut sig i det oändliga, ett riktigt hallelujamoment. De här bilderna tog jag en morgon när jag körde in till Eslöv för att träna, när jag gick ur bilen rådde största möjliga tystnad och precis som i Stockholms tunnelbana en tidig söndagsmorgon undrade jag om jag var den enda överlevande på jorden...

Här är mina sista bilder från Stockholm, tänkte att jag sparar det bästa till sist, det är det här jag gillar bäst, rent och avskalat, less is more...

En sak som är spännande med storstäder är att även om det är fullproppat med folk överallt så kan man bara gå in på en sidogata och uppleva stillhet, gatan och trottoaren ligger tom och stilla och det är bara att klicka av bild efter bild utan att någon kommer i vägen för motivet. Det visade sig också att söndagsmorgnar i tunnelbanan är lugnare än lugnast, inte en människa i sikte, fick nästan känslan av att världen gått under och vi var de enda som överlevt, spooky...