onsdag 10 februari 2010



Jag kom plötsligt att tänka på den gamla slagdängan Photographic som Depeche Mode gjorde någon gång i början av 80-talet och som jag har dansat loss till många gånger. "I take pictures, Photographic pictures, Bright light, dark room, Bright light, dark room" . Utvecklingen har verkligen gått framåt sedan dess, nu behöver man inte ge sig in i ett mörkrum eller få vänta på framkallning i en vecka, det är bara att fotografera och sedan stoppa minneskortet i datorn och tjoff så träder bilderna fram. Enkelt och smidigt och otroligt lätt att ta alldeles för många bilder som tar en evig tid att redigera...

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jo, visst har tekniken gått framåt. Ibland tänker jag att det skulle vara roligt att försöka framkalla på det gamla hederliga viset för jag kan tänka mig att det är något visst med det. Men med dåligt med plats och rum får det nog vara en framtidsvision för tillfället. Jag tycker det är spännande med digitala bilder också. Depeche mode känner man mycket väl till och dom gjorde många låtar som spelades om och om igen på dansgolven.
Morgan

Maria Thorbjörnsson sa...

Jag hoppade ju över den perioden..tog ju nästan 50 år innan jag blev med kamera n:r 2
Må så gått..Maria

Peters bildmagi sa...

Så sant, så sant :-)

ylva sa...

ja, jag vet... ;). vilken fin extra-kamera du har :). måste bara säga att jag tycker att det är så tråkigt att det är så svårt med praktiker och prao i sverige. jag tror att man både skulle ha lättare att välja inriktning och sedan känna sig mera trygg i att komma ut på arbetsamarknaden om man fick större möjligheter till att prova på först.

och det där vacuumet är så lätt att hamna i. jag upplever ofta att det jag kan göra är så försvinnande litet att det inte är någon idé eller att jag inte alls har klart för mig vad som skulle kunna hjälpa ens. i just det här fallet så gjorde vi det som kändes rätt bara. antar att det var lättare eftersom vi pratat med honom förr. det är så tråkigt, men jag förstår hur din man resonerar också. min sambo skulle aldrig ha låtit honom komma in hos oss heller faktiskt, och han var väldigt noga med att han själv skulle gå iväg. inte för att han vill det, utan för att han var orolig för att något skulle kunna hända med oss. även om jag tror att de flesta är rakt igenom goda, så vet man aldrig hur folk kan reagera :/. så han hjälper gärna och är mycket generös på alla sätt och vis, men håller sitt och sina vid sidan av. vilken fin son du har :)! jag blir alldeles glad av att läsa sådant. hoppas att han fortsätter att se på världen så.

bibliotekarie/poet... vad härligt det låter :). och vad begåvad du måste vara som både kan skriva och fotografera så otroligt vackert! du får sätta ihop en utställning med både skriven och fotograferad poesi ;). tror att det skulle kunna bli fantastiskt vackert.

önskar det samma ;).

kram kram,

Karin A sa...

Snyggt och fint porträtt! Gillar de starka kontrasterna och den gamla kameran. Jag försöker så smått gå igenom och rensa bland mina bilder från förra året...usch (!) så mycket bilder man/jag tar. Mycket kan slängas men en del ska redigeras!

Ha det gott!
Kram Karin

Della sa...

Men ändå... det är inte dumt att kunna göra så. :)

Ninne sa...

Förstår att Du inte hinner med att redigera. Här blir det samlande som väl är helt fel, för jag har många kort som nog inte platsar alls, men "nybörjare" som jag är så blir det så. Jag skulle gjort så mycket med dem i vinter, o den har varit lång, inget har blivit gjort??
Jo jag har sparat dem på reservdisk, så gott komma kan?? ngn gång. Men nu kommer snart Våren o det lär dt bli otal nya??
Fotokram på Dig Ninne

Nässelblom och choklad sa...

Snyggt porträtt - igen! Jag tycker det är så skönt att kunna slösa, även om jag med varma känslor minns det speciella med att mörklägga och göra om köket till mörkrum och sedan se bilderna träda fram i fotovätskorna.

Michèle Dassy sa...

I don't regret either the blackroom.
Your dauhter's portrait is quite nice. I must say that that kind of cameras was super aesthetical.