Vi cyklar ut en runda de flesta sommarkvällarna, njuter av naturen och lugnet, ser hur grödorna växer och kastar oss i sädesfälten...

Livet är inte dagarna som passerar...det är dagarna du minns.

Just den här dagen ska jag sent glömma; dimman låg tät, cykeldäcken sjönk djupt ner och gjorde tydliga, vingliga spår i den leriga vägen, luften var råkall, en häger skrek till i flykten och försvann lika snabbt som ett andetag, upp ur ingenting reste sig ett berg och när jag gick av cykeln sjönk mina fötter ner i lera, ändå fanns det inget tvivel på om jag skulle fortsätta framåt eller inte, jag kollade in "berget" ur olika vinklar, tog bild efter bild, det klafsade om skorna, fingrarna var stela av köld men lyckan slog i bröstet och värmde mig inifrån, efter en stund tappade jag känslan för tid och rum - då var lyckan stor...