Maskrosorna lyser upp överallt där jag går, som små solar piggar de upp mig och får mig till att falla ner på knä och fotografera.
Allra vackrast är de ute på ängen eller i grannens trädgård, i min trädgård är de portade. Kommer de ändå in så ligger jag och kryper med ett maskrosjärn och försöker få upp hela rotsystemet, oftast slutar kampen med att jag blir skinnflådd i händerna.
Trots mina försök att bekämpa dem så poppar de upp här och var i gräsmattan och en dag som idag när solen inte riktigt vill titta fram så får de lysa...
1 kommentar:
Vad vore sommaren utan maskrosor? De står ödmjukast och vill väl egentligen bara lysa upp tillvaron för oss. Ändå bekämpas de så hårt. Vilken motsättning:-) // Mvh S-O
Skicka en kommentar