söndag 4 januari 2009

Idag stängde barnen och jag in oss i mina föräldrars tvättstuga, vi släckte alla lampor, tejpade för fönsterrutan, ventiler och lite annat som lyste och blinkade. Vi packade upp förstoringsapparaten, timern, plastkaren och pincetterna. Vi blandade till framkallare, stoppbad och fix, sedan gjorde vi svartvita bilder för glatta livet, hade glömt hur gott det luktar (arbetsskada) och hur kul det är. Längtar redan tills nästa gång...

17 kommentarer:

Kerstin sa...

Jisses, är du så duktig? Men vad kul det måtte vara för ungarna.
Ha en riktigt fin kväll.

Linda -Galleri Palla sa...

Ååå tack snälla, ett hjärta skulle göra sig alldeles utmärkt på min blivande fotovägg i sovrummet :) Jihoo!

Anna of Dallas sa...

Min bror och jag hade vårt labb i föräldrarnas klädkammare. Klädkammaren kallas fortfarande Labbet, även om det är massor av år sedan den röda lampan slocknade för gott.

anna of sweden sa...

Jag gick en fotokurs för läääänge sedan.
Det var magiskt att framkalla själv!

Anonym sa...

Vi "labbade" mycket förut men har för tillfället platsbrist där vi bor. Det skulle vara kul att hyra en liten lokal bara för det, lyxigtdet skulle vara :)

Karin Wijk sa...

Hej !
Är lite avundsjuk på de som kan framkalla på det gamla hederliga sättet...nu är allt så digitalt. Praktiskt men inte direkt någon magi, som någon skrev. Rolig bild. Gillar många av dina bilder. De svartvita med slingrande landsvägen och trädet är så vackra! / Karin

Photos by Storm sa...

Hejsan. Vad kul med framkallning. Ser fram emot resultatet. Jag gick en kurs på 80-talet men undrar om jag skulle komma ihåg hur man gör. Har för tillfället tagit en liten bloggpaus eftersom jag har fullt upp med annat ett tag./Kram Lis

Anonym sa...

Åh, det var säkert 25 år sedan jag framkallade på det gamla hederliga sättet.

Hihi, det enda jag kan göra med barnen nu är att redigera fotona direkt på datorn:)

Anonym sa...

Tack för kommentaren!
JAg blev så inspirerad att jag skrev om det.. Jag har en Olympus 510 med det standardobjektiv som kom med.
Framkallning låter spännande, som ett andra steg i skapandeprocessen!

Anonym sa...

Du skulle behöva komma hem till mig och visa hur man gör, låter spännande. Vad mycket dina barn får vara med om, kul.

Kram Annica

Karins fotoblogg sa...

Ja, jösses.... när vi flyttade för lite mer än ett år sen så gjorde jag av mig med förstoringsapparaten och alla tillbehör... Nu ångrar jag mig nästan! Lukten ja... visst är den god? Och känslan när bilden börjar träda fram... :)
Ha det gott!

millandante sa...

Å så roligt!! Hade gärna varit med där tillsammans med min dotter!

Lime sa...

Hittade dig av en slump och det känns verkligen som en riktigt lyckoträff. Vilka fina bilder!

Hit återkommer jag gärna för att hämta inspiration.

Ha dé!

pudelflicka sa...

Jag har också jobbat med fremkallning av svart vita bilder när jag jobbade i en tidnig. Jag tycker det är häftigt att få fram bilder på det sättet men det är enklare med datorn.
Kram från Hedvig

Mia sa...

Vad roligt! En sån mamma hade jag gärna haft.

Tack för din gulliga kommentar!
Kram Mia

Petra C sa...

Det låter roligt! Provade på det i högstadiet för hundra år sedan och minns än idag hur det luktade (gott).

Fundera grönt sa...

Åhh det var länge sedan... Har ofta haft labb hemma på flera olika ställen vi bott på, i klädkammare, förråd etc. Förstår vad du menar med lukten... :) Kul att du gjorde det med ungarna, blir riktigt avis!
När kör vi igång med månadsprojektet? Har du börjat? Funderar på att helt enkelt plåta ett träd från min balkong varje månad.
Ha det gott!
Nanna