Nu är den äntligen här, VÅREN!!! Köpte ny torkvinda imorse för den gamla bröts mitt itu i höstas, full av lakan la den sig att vila mitt på gräsmattan. Vilken lyx att äntligen kunna hänga ut tvätten och alldeles ljuvligt doftar det om lakan och kläder som har hängt på tork utomhus.

Gick runt och småplockade lite i trädgården, skrubbade ren soptunnan (urk) och tvättade av alla mina lyktor som jag tänder rent för sällan. Köpte tre lyktor i plåt förra sommaren som inte ser så roliga ut längre därför tänkte jag måla om dem imorgon, funderar på att ha dem vita...

Åkte till plantskolan i förmiddags och köpte en ny citrontimjan till min örtagård, gick länge och tittade och njöt av färg, form och dofter. Fick massor av inspiration och började rensa bland örterna så fort jag kom hem. I örtagården var det full aktivitet, nyckelpigor klättrade upp och ner på de späda gräslökstråna och daggmaskar kröp till höger och vänster så det gällde att titta efter var man satte fötterna...

Idag har jag varit alldeles för rastlös för att bara sitta ner och njuta, tänkte ge mig ut på en promenad/fototur men det regnade. Jag kunde ha städat i garderoben och utrymmet under trappan men hur kul är det egentligen? Dessutom är det bäst att göra det när jag är ensam hemma för då kan jag kasta allt som jag tycker är onödigt att spara på utan invändningar från resten av familjen. Istället bestämde jag mig för att baka en härlig morotskaka med citronskal och citronsaft i, mmmmm...

Eat no meat!

Idag grattar jag mig själv för att ha levt helt utan kött i tre månader. Jag känner mig fantastiskt lätt i hela kroppen och har inte haft några "återfall" ännu så länge. Får väl se hur det går till sommaren när grillsäsongen startar och det ligger en doft av grillat kött över hela kvarteret, tror inte att det grillas lika mycket någonstans som det gör på vår gata. Ikväll tänkte jag fira genom att laga en härlig laxlasagne med spenat till mig och mannen, barnen får vanlig köttfärslasagne.

Orkade inte ge mig iväg på någon fototur idag men kände ett starkt behov av att fotografera, några solgula citroner fick agera modeller...

Det gäller att gå upp med tuppen om man vill se en klarblå himmel och hinna fotografera frosten på grenar och andra ting ute i naturen.

En stor latte, fyra rutor choklad och en bänk i solen är inte så dumt! Satt och planerade vad som skall göras i trädgården den närmsta tiden, listan blev lång...

Inatt föll det cirka 1 dm snö så idag blev det en vinterpromenad tillsammans med min mamma. Solen sken, fräknarna på mina kinder fick nytt liv efter att ha varit borta hela hösten och vintern. Marken var vit men ändå lyste naturens färger upp landskapet. Tallarnas rödbruna stammar, vassen vid åkanten, himlen som speglade sig i ån och vid den gamla trägrinden in till kohagen stack det vissna gräset upp ur snön.

När jag kom hem fotade jag lite macrobilder i trädgården.Lammöronen växer och frodas och rabarberna har redan kommit långt, det gjorde susen att gödsla dem med hästskit. Nu längtar jag efter rabarbepaj med vaniljsås...

Det är något speciellt med träd som gör att jag bara måste fotografera dem. Ett ensamt träd i en hage eller på en åker, en dunge på åkern eller ännu bättre en vacker allé, blicken sveper över landskapet när jag är ute och kör, letar alltid efter nya platser, nya träd.

Vissa favoritplatser åker jag till ofta, landskapet förändras efter årstidernas växlingar och vilken tid på dygnet det är.

Ett träd kan precis som en människa fotograferas från olika vinklar och perspektiv...

Hittade små vårtecken i skogen idag, sen blev jag överraskad av ett snöoväder och fick cykla hem igen...

Vaknar av att solen skiner, himlen är klarblå och klockan är sju. Tar en snabb frukost, på med raggsockor, mössa, halsduk och vantar, hänger kameran runt halsen och så bär det iväg. Går på grusvägen längs med ån, gruset är hårt packat och fruset, försöker smyga för att inte skrämma bort djuren men det knastrar under skosulorna. Tre rådjur flyr i panik, jag försöker hinna fota dem men bara bakdelen från det sista rådjuret fastnar på minneskortet. Det är tyst, alldeles otroligt tyst, jag håller andan för att riktigt kunna uppleva tystnaden, står stilla och lyssnar. Fågelkvitter från småfåglar som värmer sig i solen bryter tystnaden, kråkorna kraxar till och en flock duvor flaxar oroligt iväg. Nere vid ån är det livligare, änderna håller låda, lyfter plaskande så fort jag kommer nära, en fasan som legat och tryckt flyger upp precis framför mig och skrämmer nästan livet ur mig. Två timmar har gått, kylan börjar smyga sig på, byn har börjat vakna till liv, det är söndag och solen skiner...

Påsken är här med ris, fjädrar, påskkärringar, påskharar, kaniner, kycklingar, påskägg, choklad, godis, ägg, sill, lax och massor med annat gott.

Yngsta dottern gick påskkärring på Skärtorsdagen, fick massor av godis och pengar men det som värmde henne allra mest i hjärtat var mannen som väntat hela dagen på påskkärringar och som blev så glad när det äntligen kom någon att han fick tårar i ögonen. Sann lycka och glädje kan inte köpas med pengar utan det får man av kärlek från sina medmänniskor...

Idag åkte vi till Häckeberga slott och tittade på Galleri Finals samlingsutställning som bla innehåller fotografier av två fransmän, Willy Ronis och Pierre-Jean Amar. I tidningen FOTO finns en artikel om de två fotograferna, där kan man också se några av deras bilder. Jag blev väldigt förtjust i Willy Ronis gatufotografier från Paris och kom till att tänka på en dag i höstas då jag gav mig iväg till Lund för att fota just gatufoton. Varför skall det vara så svårt att fotografera okända människor på stan? Alla bilder som jag kom hem med innehöll cyklar och ölflaskor, det kan i och för sig bero på att Lund är en stor studentstad med massor av cyklar och ölhinkande studenter, fast skall sanningen fram är det för att jag är för blyg och försiktig för att våga slänga upp kameran och skjuta av bilder av totalt okända människor.

Jag får göra ett nytt försök en dag när jag känner mig extra modig, man måste våga sig ner i mörkret för att kunna mötas av ljuset på andra sidan...

Alla planer på att få lite ordning och reda i trädgården under påskhelgen har fullständigt spolierats, ena dagen regnar det och nästa snöar det. Skottkärran står där ensam och övergiven allra längst ner i trädgårdslandet, handtagens gummiyta omfamnas av snö istället för av ivriga trädgårdsfingrar. I örtagården har gräslöken redan börjat växa och jag har börjat fundera över omflyttningar och vilka örter som behöver delas men allt det får vänta tills våren vill komma på riktigt...

Idag firar vi Estelles trettonårsdag!!!
Tycker inte att det var så länge sedan hon var nyfödd och låg alldeles tyst och stilla och bara tittade mig djupt in i ögonen, nu är hon inte så tyst längre och stilla var hon bara de första veckorna. Ingen har tassat runt så mycket som Estelle, rymt så mycket som Estelle, slagit isönder så många finkoppar ur kaffeservisen som Estelle eller burit in så många djur som Estelle.
En djurälskare av stora mått som ger fingret åt djurtransport-chaufförer och för några dagar sedan försökte bli vegetarian, hade bara bönorna och kikärtorna smakat bättre så hade det gått...

Det härliga vårvädret försvann helt plötsligt igår och stora snöflingor började yra runt i luften. Imorse var marken täckt av ett tunnt lager snö som gjorde sitt bästa för att täcka de tidiga vårblommorna. Yngsta dottern och jag åkte iväg en tur till granskogen, det syntes tydligt från vilket håll vinden legat på när det snöade. Vi följde rådjurens spår genom snö och lera, tysta smög vi genom skogen med öron och ögon på helspänn men lyckades inte hitta dem.

Fixade och trixade lite med mina bilder i photoshop och fick ihop två gamla bilder med en ny, gillar bilder med lite rörelse i...

På morgonen när jag vaknar och tittar ut genom sovrumsfönstret så ser jag en lång rad med pilar, de står som i givakt mitt ute på en åker. En tidig morgon i början av mars tog jag de här bilderna, detta är Skåne för mig, det är här i det öppna landskapet som jag trivs allra bäst. Visst gillar jag skogen och havet mycket men det finns inget som går upp mot att stå med leriga skor eller stövlar ute på en åker och känna och andas den frihet som landskapet bjuder på...

Våren har varit på gång ett tag nu, tulpaner har redan prytt vårt köksbord i flera omgångar. I affären finns massor av färger att välja mellan men min favorit är de röda med lite gult i. När det regnar flera dagar i sträck och det inte går att fotografera utomhus så fotar jag tulpaner inomhus istället.

Tulpaner blir snygga i svartvitt också...

Äntligen helg och äntligen påsklov!

Efter en härlig sovmorgon bestämde vi oss för att åka på en skogspromenad.

Solen värmde skönt och vi såg tecken på att våren är på gång på riktigt. Små späda vitsippor började redan att slå ut bland alla gamla höstlöv, vattnet forsade i de små bäckarna och Braån bredde ut sig rejält. Vi klafsade och halkade runt i lera och gamla löv på de smala stigarna och njöt av skogens speciella ljud och lukt.

Här har vi gått många gånger förut, många minnen dyker upp längs med promenaden, barnen hittar sina gamla favoritställen och berättar om sina minnen. De klättrar upp på "klipporna" med samma glädje som de gjorde för flera år sedan och tävlar som vanligt om vem som kommer först upp.

Vilken härlig dag!!!

En regnig dag ger rum för att resa inåt, för att sortera minnen och händelser som länge legat och väntat på sin tur. Idag hittade jag snäckskalen som vi plockade på stranden i Koroni, Grekland, hösten 2006. Vi hyrde ett litet strandhus bara tjugo meter från stranden, det var sent i oktober men solen värmde fortfarande skönt de flesta dagarna. Vi solade, badade, byggde sandslott, plockade snäckskal, promenerade, åt läckra piroger med fetaost och spenat...

I augusti 2007 var vi och hälsade på goda vänner i deras stuga i Bohuslän, vi plockade skal från musslor, promenerade längs stranden, barnen fångade krabbor och sent på kvällen lyckades vi se mareld...

En dag åkte jag till stranden för att bli riktigt genomblåst, på väg dit sken solen och det kändes som en perfekt dag. Måsarna flög skrikandes i vinden och vågorna brusade, strandgräset ville aldrig sluta dansa för mig och jag njöt. Det blev många bilder, olika vinklar och skärpedjup testades och som vanligt låg jag mest på magen...